Idag tittar vi till vänster

”Jag vet inte om han är redo för skolan ännu. Jag sätter pennan i hans hand, men han vägrar att skriva.”

När min mamma på min allra första skoltermin, någon gång i början av hösten 1974, bjöds in till kvartssamtal på alldeles nybyggda Parkskolan i Storuman, så fanns det, mitt i den demokratiskt vänliga lagombeiga färgskalan, en elefant i rummet. Min nyss påbörjade skolgång ifrågasattes försiktigt av min lärare, som inte riktigt fick igång mina förmodade bataljer och väntade framgångar i formandet av bokstäver och siffror.

För mina föräldrar sågs denna iakttagelse oväntad, för att inte säga opåkallad. Siffror, bokstäver och andra krumelurer trillade ut på papper till synes helt otvunget hemma vid köksbordet. Att skolläraren såg något annat, väckte naturligtvis oro. Var något fel?

När det kom upp på kvartssamtalet försökte min mamma förstå vad det var som hänt. Men när läraren åter förklarade, var det plötsligt helt solklart. ”Jag har försökt olika vägar, men när jag sätter pennan i hans högerhand blir det bara stopp”, konstaterade läraren lite uppgivet. ”Men herregud, pojken är ju vänsterhänt!” utbrast min mamma. Så enkelt var det ju naturligtvis. Hemma var det ingen som reagerade över min vänsterhänthet, annat än att den var helt normal. Mina systrar kunde säkert räkna upp ett antal irriterande drag hos sin sladdisbrorsa, men vänsterhänthet upplevdes inte vara ett av dem. Dessutom var ett ett par av min mammas morbröder vänsterhänta.

Men, trots att skolan några år tidigare slutat försöka omvända vänsterhänta, så hängde det kvar, underförstått, att högerhänthet var normen.

Min kloka och snälla lärare lät mig naturligtvis skriva med vänster hand hädanefter, och vips var problemet borta. Mycket till följd av att det ju inte var något problem från början, om alla tänkt öppet och rätt.

Trots att tiden gått, så lever både fördomar och missuppfattningar kvar om vänsterhänthet. Snart 10-årige sonen C är också vänsterhänt. Och visst får vi båda frågor och påståenden som antyder att det inte riktigt är normen, utan något som avviker.

Och vi kontrar tillbaka. Vänsterhäntheten är liksom vår gemensamma superkraft. Hur bara en av tio är vänsterhänt, men nästan dubbelt så många blivit amerikanska presidenter. Att både Steve Jobs och Bill Gates var och är vänsterhänta. Mark Zuckerberg likaså. För att inte tala om Mozart, Marie och Pierre Curie, Michelangelo, Moder Teresa, David Bowie, Pablo Picasso, Albert Einstein, Kurt Cobain, Celine Dion, Julius Caesar, Spike Lee, Annie Lennox, Aristoteles, Leonardo da Vinci, Jeanne d’Arc, Charlie Chaplin, Jimi Hendrix, Julia Roberts, Napoleon, Lady Gaga och Barack Obama. För att bara nämna några.

Dessutom är vi bättre på pingis, formgivning och är snyggare!

Grattis på Vänsterhäntas Dag till oss och alla andra vänsterhänta idag! #lefthandersday